Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men aftonens andar smålogo åt sin seger.
Till höger om Lilli satt Arthur och talade
half-högt; till venster satt Georg och nästan sökte
hennes blick.
Och Lilli talade med Arthur, men såg stundom
blygt på Georg. Och alla dessa små förtjusande
tilldragelser insvepte skymningen i sin slöja.
Omkring en timmes tid hade de jemna år tagen
brutit vattenspegelns yta, och de oroade vågorna hade
plaskat mot kölen och ånyo försjunkit i stilla
slummer, då farkosten åter närmade sig slottet.
Öfver dettas höga tornspetsar sväfvade nu månen
fram och försilfrade dess öfra delar, uiider det att
de nedra ännu förlorade sig i nattligt dunkla
konturer.
De stela murarne föreföllo som en svart graf,
öfver hvilken de skimrande tornen reste sig såsom en
jättelik, försilfrad sarkofag.
Det var en blandning af ljus och mörker, en
sällsam, rysligt skön uppenbarelse af de sngor, som den
stolta borgen bevarade i sitt sköte. -
fjerde Kapitlet.
En man som älskar.
Nästa soluppgång fann general Radzivil blek,
tankfull och med afmätta steg gående fram och
tillbaka i sitt rum.
Föregående afton hade bragt en omätlig oreda i
hans inre; men midt öfver oredan höjde sig en enda
tydlig tanke, liksom ljuset i kaos.
Denna tanke var: Jag får ej, bör ej längre vara
inom dessa murar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
