Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att tänka så var för Radzivil detsamma som att
besluta resa. Men beslutet var något hettande, och
han kände sitt hufvud brinna dervid.
Till hälften förtviflad fattade han sin hatt,
skyndade genom korridorerna och utför trappan ned i
trädgården.
Här var svalt, och här ville han lugna och
af-kyla sig.
Han vandrade fram och tillbaka i samma allé
med samma tröttsamt taktmessiga steg och märkte
ej, att timmarne flydde.
Omsider väcktes han ur sin dvala derigenom, att
han hörde trädgårdsporten öppnas.
Han såg hastigt dit. Det var Elisabeth som
kom. Dold bakom ett träd, betraktade Radzivil den
qvinna, som egde hans första och enda kärlek.
Hon nalkades honom sakta och han märkte, att
henneB ansigte bar spår af en sömnlös natt.
— Jag har stört hennes lugn och kastat
förvirring i hennes hjerta, — tänkte han och knöt
våldsamt handen. — Jag har varit stolt öfver min
kärlek — jag kan ej längre vara det, ty jag har ett
ögonblick glömt hvad det är att verkligen älska.
Med denna stränga förebråelse i sitt inre trädde
Radzivil fram mot Elisabeth.
’ Hon bleknade och vacklade, när hon så plötsligt
såg honom stå fram för sig; men han fattade hennes
hand och sade allvarligt och fast:
— Ni måste glömma och förlåta, Elisabeth.
Hon lyfte sin blick till honom, men sänkte den
åter.
Sakta och mildt förde han henne till en bänk och
tog plats bredvid henne.
— Jag har någonting att säga er, — började
han derefter.
— Jag vet, jag förstår, — afbröt hon häftigt,
— ni ämnar att åter resa, åter lemna mig.
— Ja, Elisabeth, jag måste.
Hon skakade bittert på hufvudet och återtog:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
