- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
216

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men någon annan fanns, som omsider märkte
hyad som var på färde. Det var Elisabeth.

Efter Badzivils afresa hade hennes sinne varit
så nedtryckt, att ett visst passift element hade
in-trädt i hennes karakter och förtagit dess
ursprungliga spänstighet. Men när hon märkte, att andras
ögon med nyfikenhet och undran hvilade på henne,
reste’sig hennes stolthet och hon med den.

Hon syntes åter såsom förut.

Men inom henne rådde fortfarande en sorg, som
stundom öfvergick till förtviflan.

Dertill kom en viss nervös oro, som förslappade
hennes kraft och emellanåt ingaf henne en oförklarlig
fruktan och ängsliga aningar.

Det bullrande lif, som rådde på Bergelmo,
föreföll henne emellertid allt mer och mer outhärdligt, men
hon insåg äfven i och med detsamma omöjligheten af
att förhindra det.

Det var ju en fortsatt, en daglig förödmjukande
brottslighet.

Något, som hon borde göra, var dock att sjelf
icke deltaga deri — hon visade ju sitt gillande
genom att uppträda såsom värdinna på de bullrande
festerna midt ibland den stulna prakten och lyxen.

Men om hon drog sig tillbaka, hvilkethon kände
att hon för länge sedan borde hafva gjort, så skulle
man härleda detta handlingssätt från en annan orsak,
än det egde — ja, man skulle kanske till och med
anse henne för en brottslig qvinna.

Dermed stod hon ändock icke ut, och likväl...
ja, hon kände sig villrådig.

Just nu var det hon märkte Arthurs lidelse för
Lilli. Hon såg, hon häpnade och hon ryste, men i
och med detsamma fann] hon, att verlden häri ’skulle
se ett skäl, hvarför hon drog sig undan.

Hon beslöt nu att taga det steg, som hon för
längesedan borde hafva gjort, nämligen vagra att vara
värdinna på Arthurs fester.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free