- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
217

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Att meddela honom det yar emellertid ej någon
lätt sak; dertill fordrades mod, och hon hviskade till
sig sjelf att hon var rädd för honom.

Han hade på den sista tiden ej endast
behandlat henne med likgiltighet, utan äfven med rå hårdhet.

Hon funderade på detta, tills det blef helt varmt
i hennes hufvud, och för att uppfriska sig något
beslöt hon att begifva sig ut i fria luften.

Hon vandrade ned för trapporna och ut på
borggården, men nöjde sig ej i dag såsom vanligt med
trädgårdens fridlysta område, utan gick genom östra
porten ut på den lilla väg, som mellan de
trädben-vuxna kullarne slingrade 8ig ned mot ån och skogen. *

Hon gick långsamt, och när hon hade uppnått
skogsbrynet, stannade hon och vände sig om. Hon
fann ett slags nöje i att på afstånd betrakta det dystra,
tornprydda slottet, som reste sig helt mörkt bland
löfangame, hvilka från de grå murarne sluttade ända
ned till den plats, der hon stod.

Plötsligt tyckte hon sig se ett hvitt föremål skymta
uppe vid portarne och sänka sig ned mot dälden samt
åter höja sig och sväfva fram mot skogsbrynet, der
hon stod.

Det var en dufva.

— En af mina små fåglar, — sade Elisabeth och
utsträckte handen mot flygtingen.

I detsamma märkte hon hennes besynnerliga oroliga
vingslag, höjde blicken for att utforska orsaken dertill
och såg då en hök kretsa högt upp i luften och i ett
nu slå ned på den stackars rädda fågeln, som han
utsett till sitt byte.

Elisabeth, som var för långt borta att kunna
skydda dufvan, vände hastigt bort hufvudet för att
slippa se roffågeln hugga sina hvassa klor i sitt offers
sidor.

Hon hade ej väl gjort det, förrän hon hörde
knallen af en bössa.

Baronerna Delvi.

10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free