- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
218

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Höken störtade träffad till marken, och den
stackars utmattade dufvan flaxade fram och satte sig
darrande på Elisabeths axel.

Förvånad och glad, blickade denna sig omkring
för att upptäcka, från hvem den oväntade hjelpen
hade kommit.

Ett stycke från henne, mellan de främsta
träden vid skogsbrynet, stod en man vårdslöst stödd mot
sin bössa.

Det var en reslig, bredaxlad, skäggig karl, klädd
i en grof, tarflig jagtdrägt och med hufvudet täckt af
en ovanligt bredskyggad hatt.

^ • Elisabeth såg tvekande på mannen, hvilken, der
han nu stod, syntes henne fullkomligt obekant. Hon
ville gerna tacka honom, för att han hade räddat
dufvan, och, så vida han befann sig i torftiga
omständigheter, hvilket hans yttre tycktes antyda, visa
honom sin erkänsla med någonting annat än ord, men
hans utseende ingaf henne intet förtroende.

’ Såsom han stod vid skogsbrynet, lutad mot sin
långa bössa och med nedra delen af ansigtet doldt i
det yfviga, mörka skägget, föreföll han henne ej olik
en stråtröfvare, och hon kände en obestämd fruktan
för att närma sig honom.

Efter några ögonblick lyckades hon dock
Öfver-vinna sin farhåga och nalkades främlingen med
beslutsamma steg.

Denne, som under tiden hade oaflåtligt betraktat
henne, tycktes dock ej hågad att inlåta sig i samtal;
ty så snart han såg henne närma sig, svängde han
bössan öfver axeln och vek, utan att göra den
ringaste helsning, af inåt skogen, qvarlemnande den stolta
friherrinnan, till hälften bestört, till hälften förargad
öfver detta ohyfsade beteende.

Det var emellertid någonting egendomligt både
häri och i hela karlens uppträdande, som fjettrade
hennes uppmärksamhet ooh upptog hennes tankar på
hemvägen och äfven efteråt, så att hon såg litet
fundersam ut under middagen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free