- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
223

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Du har väntat?

— Utan tvifvel. Du har behandlat henne p&
ett så föga ridderligt sätt, att hon ej kan hysa någon
sympati hvarken för dig eller dina tillställningar.

— Jag har behandlat henne mycket bättre, än hon
förtjenat. Att jag skulle köra af hennes förtjusande
Radzivil var ju en klar sak.

— Hm, en lika så klar sak är, att hon skall
vägra åse, huru du kurtiserar den förtjusande Lilli.

— Det är helt olika. En karl har privilegium
på sådant der.

— Sjelftaget, ja. Du borde i alla fall ha varit
fördragsam, du hade då icke haft det här bekymret,
och dessutom hade det varit ett förträffligt medel att
sysselsätta din fru. Nu har hon oaktadt sina vänners
bemödande så ledsamt, att jag är öfvertygad om, att
de gamla affarsgrillerna äfven ha kommit igen.

— Det är ej otroligt, men lika sannolikt är det,
att Radzivil hade blifvit invigd i forhållandema, i fall
han hade stannat qvar.

Maritschy smålog, men bleknade dock ’något litet.

— Det der, — återtog Arthur — är visserligen
ookså ganska bekymmersamt och oroande; men hennes
fördömda infall att störa min glädje med Lilli är ännu
värre. Hon kan rent af göra mig tokig. Han
sparkade till den andra soffkudden och slog handen i
väggen, så att det genljöd i rummet.

— Hör på, Arthur, det är alldeles nödvändigt,
att du upphör med din oförståndiga kurtis och i
stället börjar åter hylla din vackra fru.

— Omöjligt, jag kan ej lefva utan Lilli.

— Min gode vän, du är så öfverdrifven. Flickan
är rätt vacker, men man måsta vara klok. Besinna,
att du är en gift man!

— Jag besinnar ingenting; jag vet blott att det
blir en oerhörd skandal, om min hustru icke visar
sig vid middagsbordet i dag.

— Har du bjudit främmande?

— Ja, Lilli och gubben.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free