Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arthur nickade och steg upp.
— Gå ej genast, — återtog Maritschy, — du Ber
så varm ut.
— Jag skall kyla af mig litet ute i fria luften.
— Han lemnade rummet ocb begaf sig genom
korridorerna ut till slottstrappan.
När han kom dit, fick han se Elisabeths ridhäst
stå sadlad på borggården.
— Skall friherrinnan rida ut ? — frågade han
stallknekten.
—- Ja, herr baron.
— Hm, säg till att man också genast sadlar min
lifluchs; jag följer sjelf friherrinnan på ridten i dag;
du får stanna hemma.
Ättonde Kapitlet.
Hellevifallet.
Elisabeth hade alltifrån barndomen varit en
skicklig ryttarinna, och hvaije sommar, som hon
till-bragte på Bergelmo, brukade hon företaga täta
promenader till häst.
Denna morgon hade hon tidigare än vanligt
tillsagt, att man skulle sadla hennes hvita arab, ett
vackert, ystert djur, ooh iklädd sin långa
blåridkläd-ning af kasimir och en elegant hatt med strutsfjäder,
begaf hon sig ned för trapporna. Här mötte hon först
Wladimir. Hon helsade god morgon på honom, och
gifvande vika för ett hastigt, oförklarligt intryck, tog
hon honom i famn och kysste honom.
När hon kom ned på borggården, fick hon se
baron Arthur stå ooh tala med en af stallknektarna,
som höll hans favoritfuchs. Han såg feberaktig och
upphettad ut, och Elisabeth genombäfvades af en obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
