- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
228

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På andra sidan om elfyen var marken ej så
tvärbrant. Den höjde sig der i sakta trappformig
sluttning och var bevuxen med täcka, yppiga hängbjörkar,
hvilka bildade en behagligt leende motsats till de
hög-stammiga barrträden på andra sidan ooh det brusande,
vilda vattenfallet der bredvid.

Vägen som förde till Hellevifallet vek, när man
framkom till branten, tvärt af till venster oeh gick
sedan ett stycke längs utmed randen af bråddjupet.

När marken sedan började antaga en mera
lång-sluttande natur, slingrade sig vägen åter in i skogen,
inom hvars dystra, gröna tempelhvalf man en lång
stund följdes af det dofva, storartade brusandet.

Denna romantiska plats var friherrinnan
Elisabeth Delvis älsklingsställe.

Hon kunde långa stunder gå fram och tillbaka
på vägen utmed bergkanten, ooh stundom satte hon
sig på den krokiga stammen af en väldig björk, som
rödjarens yxa medlidsamt qvarlemnat och hvars krona
sträckte sig ett godt stycke fram öfver den gapande
afgrunden.

Vi återvända nu till Elisabeth och Arthur, som
emellertid hade uppnått randen af Helleviskogen.

— Det var ett oväntadt och ovänligt bref, som
jag fick i dag, — började baronen och kastade en
förstulen blick på Elisabeth, som med öfvad hand
tyglade sin stolta arab, som ystert kråmade sig nnder
sin sköna ryttarinna. Den långa ridklädningen
böljade i mjuka veck omkring hennes ståtliga gestalt och
de rika lockarna lågo tillbakakastade under den
ply-magerade hatten, hvilken tycktes förhöja den plastiska
regelbundenheten i hennes anletsdrag.

Ioke en enda muskel rörde sig i dessa ädla drag
vid Arthurs ord, oeh hon svarade kallt:

— Jag har handlat såsom jag har ansett min
heder fordra. Jag kan ej längre deltaga i ert
lefnads-sätt, som jag afskyr och föraktar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free