Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela hennes ansigte. Han tyckte att hon såg Upprörd
och sorgsen ut.
— Var det någonting, som ådrog sig er
uppmärksamhet? — frågade han.
— Nej, det var ingenting.
Elisabeth hade tyckt sig se skepnaden af en man
skymta fram mellan träden, men hon tog det för ett
foster af sin inbillning.
— Ni afbröfc hvad ni ämnade säga, — sade
Arthur.
— Jo, — återtog Elisabeth, —jag ville säga
att jag tror, att ni aldrig ens ,ett ögonblick har tänkt
på att offra det yttre för det inre.
— Ni är färdig att alltid tro det värsta om mig.
Det kan ej falla er in att jag har några strider.
— Jag dömmer efter hvad jag har sett, och jag
har aldrig sett er strida mot edra begär. Sjelfva
det öfverdådiga, slösaktiga lefnadssätt, som ni fortfar
att föra, bevisar ju, att hvarje gnista af heder och
rättrådighet i er själ har slocknat. Ni tillfredsställer
hvarje infall och lider ej af förödmjukelsen att göra
det med andras tillgångar.
— Jo, Elisabeth, jag lider, jag försäkrar er, att
jag lider deraf.
Elisabeth betraktade honom tviflande.
— Så upphör då! — sade hon.
— Jag kan ej; jag medger att jag är svag, men
jag kan ej hjelpa det, och ni får ej vara hård mot
mig; det är nog svårt och bekymmersamt ändå.
Han såg på sin klocka.
Elisabeth märkte detta, och ett sarkastiskt löje
flög öfver hennes läppar.
— Är jag hård mot er? — sade hon.
— Ja, — svarade han ifrigt, — mycket hård
och grym. Det der fatala brefvet . . .
— Nåväl?
— Ångrar ni ej det?
— Nej, och jag skall aldrig komma att ångra det.
— Elisabeth!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
