Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deras afsked hade varit så knapphändigt. Hon
hade dock tänkt, att det sknlle blifva på annat sätt:
Hon skulle kanske äfven velat hafva litet mera
visshet om en sak; men om den saken hade endast
hans öga talat, och hennes hade svarat.
Det var blickarne, som hade vexlat det
hjert-ligaste afskedet.
Georg och Lilli hade ännu icke sagt till
hvarandra: Jag älskar dig. De hade besparat sig den
förvirring, som uppstår när kärleken har uttalat sig
i ord, när vissheten och verkligheten nymorgnade
framträda ur drömmens och aningens morgonsky. De hade
bibehållit behaget af att småle i drömmen i stället för
att väcka hvarandra och gä°pa.
Men något mera visshet, — tänkte Lilli och steg
långsamt ned for trappan, — hade varit kärt att föra
med sig på färden. Jag endast anar och tror nu, men
jag skulle vilja veta . . .
Hon gick ned från det sista trappsteget och
stannade ett Ögonblick midt ibland de höga hvitstammiga
björkarne, som reste sig helt sköna i den stilla,
skymmande aftonen. Hon såg sig omkring i den gamla
välkända nejden, men kände inom sig, att hon ej
kunde betrakta den såsom fordom. Något fattades, men
något hade derjemte blifvit bättre och herrligare.
Kära minnen lågo som en strålande krans just
omkring platsen, der hon befann sig, och gåfvo den en
del af sin glans, men äfven af sitt underbara vemod.
— Dyra, kära ställen! — hviskade hon och
lutade sig mot en af björkstammarne.
Såsom hon der stod, försjunken i drömmerier och
med den sköna gestalten lätt böjd’ och de dunkla
ögonen fastade på gräsmattan, hörde hon ej att någon
närmade sig henne.
Men när hon omsider såg upp, varseblef hon en
reslig, välkänd figur, som hade stannat på några stegs
afstånd vid sidan af henne.
— Georg, — hviskade hennes hjerta så hårdt,
att hennes läppar uttalade det kära namnet, och ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
