Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Säg mig hyad ni heter, — yttrade den
blå-klädde herrn.
— Casimir Golowin, och ni?
— Konrad Rylijef.
— Ah!
— Ni ser förvånad ut; har ni hört mitt namn
förut?
— Kanhända, svarade Casimir Golowin med en
betydelsefull blick.
Följande afton möttes de ånyo på samma plats.
Denna gång var det Rylijef, som började samtalet.
— Är ni grubblare eller svärmare? —
frågade htfn.
Golowin smålog. Af detta småleende kunde en
slutledning dragas. Rylijef gjorde så äfven.
— Ni är litet af hvarje, — sade han.
Golowin nickade.
— I går trodde jag, att ni var rubbad, —
fortfor Rylijef, — i dag tror jag, att ni möjligen kan
blifva det.
— Huru så?
— Jo, ni drömmer i stället för att tänka.
— Ni misstar er, min herre, jag tänker mycket;
nu till exempel gick jag och tänkte på en ganska
besynnerlig sak.
— Och den skulle vara?
— Skilnaden mellan hvad jag är och hvad jag
hade kunnat vara.
— Aha, men när man tänker på hvad man är
och hvad man hade kunnat vara, så bör man äfven
tänka på hvad man möjligen kan blifva.
— Omöjligt, man går ej mera framåt, när själen
börjar att gå baklänges.
— Är det så med er?
— Ja.
— Hör på, min herre, jag skall säga er en sak,
ni måtte hafva misstagit er mycket här i verlden, men
nu är ni visst insnärjd uti en af edra allra största
villfarelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
