- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
255

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Femtonde Kapitlet

Två vänner.

Den nykomne hette Michael Kischry, var
akademikamrat med Georg, och tillhörde vår hjeltes få
förtroliga bekantskaper.

Kanske var Michael Kischry till och med n:r 1
i denna lilla krets. Det hade uppstått mellan honom
och Georg ett sådant slags vänskap, som stundom
knytes mellan unga män af alldeles motsatta
karak-terer. De kände sig dragna till hvarandra och
för-stodo att uppskatta hvarandras egenskaper. Derjemte
utöfvade de ett visst inflytande på hvarandra.

Kischry förstod ofta, att med sin älskvärda humor
och sitt skämtsamma, något lättsinniga prat mildra
det stränga allvaret hos sin vän, och denne å sin
sida inhamrade så småningom något af sitt stål i
Kischrys veka, svaga karakter.

Onekligen ingick. en viss öfverlägsenhet i
elemen-terna af Georgs vänskap för Kischry, en sådan
öfverlägsenhet, som styrkan alltid erfar i sitt förhållande
till svagheten.

Denna öfverlägsenhet märkte och erkände Kischry,
utan att deraf finna sig förödmjukad.

Han erfor ett slags stolthet öfver Georgs vänskap
och lemnade honom företrädet obestridt.

Någon gnista af begär att täfla i förträfflighet
med sin vän hade aldrig uppstått hos honom.

I fall någon hade föreslagit honom ett sådant
företag, så skulle han hafva skrattat, svängt sig på
klacken och böxjat gnola en stump ur någon af sina
favoritoperor.

I Kischrys sinne fanns det öppna erkännandet
af hans egna svagheter älskvärd t förenadt med
erkännandet af andras förtjenster. Han var intagande
genom sin anspråkslöshet.

Sitt alltid muntra, oförargeliga lynne var det
enda utaf värde, Bom han tyckte sig ega.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free