Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut sin gyllene skörd, grep en hand kraftigt om hans
arm och ryckte den tillbaka.
Det var Kischry, som böljat anse det nödvändigt
att blanda sig i saken.
— Ären I rent af förryckte, edra olycksfåglar?
— brummade han, i det han lugnt tog alltsammans i
sitt förvar; — dessa penningar, som vi i vårt anletes
9 svett hafva afpressat pappa Carloti för att skaffa
Marika, eller hvad menniskan heter, till dig,
otacksamma brushufvud, dessa penningar ämnen I förstöra.
Det skall så tusan heller ske! Icke är jag särdeles
hemmastadd i scientia logica, men så mycket begriper
jag, att konklusionen: förstöra härvidlag är både
oriktig och oförnuftig. Hören nu på hvad jag säger! Du
Gregor tager det här skräpet, — han pekade på
penningarna, — och använder det på så sätt, som vi i
vår högvishet förordnat, och så slår du den här
hederliga pojken i hand, hvarefter I blifven vänner för
lifstiden. Man skall aldrig afvisa en tjenst, som
er-bjudes af godt hjerta; det är min tanke, och den blir
nu för en gång rådande.
Han tystnade. Rubrinsky stod några ögonblick
tvekande; derefter räckte han båda händerna åt Georg
och sade med en stämma, som var alldeles för mycket
upprörd för att anstå en så manlig och stolt herre:
— Må det blifva, som Michael säger. Räkna i lif
och död på min erkänsla och vänskap.
Och Georg tryckte hjeriligt hans händer och såg
på honom med en blick, som så glänste af ädelhet och
välvilja, att Rubrinsky började tänka, att det hade
varit dumt att afvisa en sådan vän.
— Och nu, sedan saken är uppgjord, — återtog
Kischry, — kan det måhända vara lämpligt att
presentera herrarne för hvarandra. Tscherkesserhöfdingen
benämnes i dagligt tal för baron Georg Delvi, och värden
i detta otrefliga, oordentliga rum heter Gregorius
Rubrinsky samt är löjtnant i hans majestät kejsarens
armé. Och derpå, mina herrar, tillråder jag på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
