Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det tror icke jag och vill aldrig tro det, —
utbrast Rylijef lifligt.
— Icke jag heller, — ropade Bestujef, Batenkoff
och Obolenski på en gång.
Trubetzkoj teg och bet sig förargad i läppen.
— Men, mina bröder, — yttrade nu öfverste
Boulatoff, — planer i alla riktningar äro visst
nödvändiga, och jag fordrar sådana på det högsta; men
den plan, som utan tvifvel först bör fastställas, är den,
som skall utgöra rättesnöret för sjelfva omhvälfningen.
— Åh, ännu hafva vi långt dit, — genmälde
Trubetzkoj.
— Långt dit? — upprepade Boulatoff otåligt, —
det har jag hört nu i två år. När skall saken en
gång utföras?
— När omständigheterna medgifva det.
— Och om kullslåendet af den gamla
styrelseformen finnes dessutom icke mer än en åsigt, — inföll
kapten Jacobovitch.
— Och den skulle vara?
— Krossandet af enväldets fyra stödjepelare. —
Kaptenen log betydelsefullt.
Öfver Rylijefs ädla anlete flög vid dessa ord ett
moln, och han gaf kaptenen en blick af ovilja.
Emellertid sade han intet om saken, utan vände
sig i stället till Trubetzkoj och började tala om några
nyligen intagna förbundsmedlemmar. Bland dessa
nämndes Casimir Golowin.
Adertonde Kapitlet
Nyheten.
En solig himmel och ett soligt lynne! Se der två
behagliga och högt uppskattade saker.
Bägge delarne måste dock hafva sin horisont. Det
måste finnas en Hnie, bakom hvilken solljuset går ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
