Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han förbannade det sjelf, men han kunde ej lösrycka
sig derifrån. Han tycktes vara bunden under en
förtrollning.
När omsider den dag randades, då den tillernade
festen å hotell Delvi skulle ega rum, uppstod
blixtsnabbt en ny tanke i hans inre. Denna tanke
liknade en ljungeld, sammansatt af två strålar: hälften
hopp och hälften undran.
Tanken var denna: Kan Lilli komma hit i afton?
— Hvad dessa få ord gjorde dagen lång för honom,
med hvilken blandning af längtan och fruktan han
motsåg aftonen!
Han längtade efter att få se henne, att få tala
med henne; men han kände derjemte ett slags
motvilja, en obestämd fruktan för att återfinna henne midt
uti en talrik samling på en bullrande och lysande bal.
Han ville träffa henne ensam, åtminstone den
första gången.
Timmarne förgingo. Aftonen kom och med den
gästerna.
Wladimir, i en elegant och lysande drägt, rörde
sig med ledighet och behag i den oupphörligt
tillväxande samlingen, hvaraf han tycktes känna
största delen.
Man kunde se, att han var van vid salongslifvet.
Georg, för hvilken nästan alla voro främlingar,
hade tyst och försagd dragit sig undan.
Hans trägna studier hade en längre tid afsöndrat
honom från eällskapslifvet, hvilket nu föreföll honom
såsom ett nytt element, hvari han ett tu tre hade
blif-vit inkastad, och der han kände sig bedöfvad och
förvirrad.
Från den tarfliga studerkammaren till den lysande
salongen är ej steget så lätt, som man tänker sig.
Georg kände sig bortkommen, besvärad och illa
till mods.
Ingen egnade honom någon uppmärksamhet, ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
