- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
282

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

talade med honom. Alla voro sysselsatta med
hvarandra — ej en enda med honom. Han fick stå för
sig sjelf, tyst och ensam. Han började känna sig
förödmjukad och nedslagen.

Han jemförde sig med de andra ynglingarne,
hvilka, ledigt och lifligt samtalande, rörde sig om
hvarandra, och han fann sig sjelf stel och tafatt.

Han liknade en ung örn, instängd bland en
mängd qvittrande småfoglar, som, lätta och behagliga,
hoppade om hvarandra.

Han gjorde omsider ett förtvifladt bemödande och
närmade sig intill en grupp af fyra unga män, som
stodo pratande i ett höru. Samtalsämnet var
ettkär-leksäfventyr, tonen oerhördt lättsinnig. Ett ögonblick
funderade Georg på att yttra någonting i samma väg
och sålunda med ens blanda sig i samtalet; men
det var något inom honom, som ropade nej härtill.
Han drog sig tyst tillbaka.

Några minuter sednare bad han Wladimir
presentera sig för någon af sina allvarsammare
bekantskaper.

Wladimir tog honom småleende under armen och
förde honom till en liten herre, utrustad med ett par
ofantliga polisonger och små, lifliga ögon. Denne
herre, hvilken Wladimir presenterade såsom grefve
Diebitsch, bockade sig med utsökt behag för Georg,
visade honom två rader perlhvita tänder och frågade,
hvad han tyckte om vintersejouren.

Georg svarade, att han först nu hade börjat
deltaga i sällskapslifvet och att han således var alldeles
för ovan dervid, för att kunna besvara den erhållna
frågan.

Grefve Diebitsch uttryckte sin förvåning
häröf-ver och undrade, huru Georg hade tillbragt de långa
höst- och vinteraftnarne, när han ej hade egnat dem
åt sällskapslifvet.

— Jag har studerat, — sade vår hjelte.

Grefven undertryckte höfligt en gäspning och
genmälde:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free