- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
288

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

griplig för vår hjeltinna, i fall vi få döma efter den
vackra glansen i hennes ögon och det täcka leendet,
som flög öfver hennes läppar. Hon skulle äfven hafva
förefallit såsom en ung dam utan god smak — ett
högst allvarsamt fel — i fall hon ej hade funnit
behag i denna sannfärdiga berättelses hjclte, hvars
utseende var fullt jemförligt med de allra vackraste
romanhjcltars i både gamla och nya verldeu och hvars
eldiga, lidelsefulla lynne stundom påminde om hans i
Grekland kämpande namne: — George (Lord Byron),
hvilken i sitt 9:de år första gången fick det befängda
infallet att blifva kär*).

Georg Delvi var i sitt 20:de år en sådan ung
man, som lätteligen borde kunna komma att inkräkta
hedersplatsen i en ung dams drömmar; ty unga
damer, så vida de ej äro alltför prosaiska, drömma gerna

— både i sofvande och vakande tillstånd — om en
ung man med kraftigt, ridderligt sinne, vacker figur
och ett vackert ansigte, så pass genomskinligt, att
elden i hans hjerta kan lysa igenom — och att Georg
Delvi hos sig förenade alla dessa fördelar, är utom
allt tvifvel.

Men för att återkomma till balen och det unga
parets yttre förhållanden, vilja vi omnämna, att Georg
efter en stunds förlopp vågade tilltala Lilli med
några för en ung, förälskad karl högst tarfiiga ord, hvilka
hon i trots af alla de omgifvande, nyfikna blickarne
och lyssnaude öronen var nog djerf att besvara, och
så började ett samtal dem emellan, som varade lika
länge som hela första polonäsen, och ehuru hela
samtalet fördes vpå stelt och städadt salongsmanér, så
trodde de sig dock deraf — besynnerligt nog —
komma underfund med, att den tid, under hvilken de
varit åtskilda, ej förmått ändra deras käuslor för
hvarandra.

Polonäsen var således en obeskrifligt ljuf dans
för dem båda, men som ingenting på jorden varar i

*) Se The life of Lord Byron by Henry Lytton Bulwer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free