Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glömt det. Lika godt, det är nu förbi och jag kan
anse, att jag ingenting är skyldig menskligheten —
åtminstone inga välgerningar. — Ett hånfullt löje
krökte ett ögonblick hans läpp; derpå återtagande sin
vanliga hala, välvilliga min, blandade han sig ånyo i
menniskohvimlet.
Tjugoförsta Kapitlet.
Öfverste Wemoff håller ett föredrag i lefnadsvishet.
Följande dag, då Lilli, iklädd en morgonklädning
af blått tibet, satt vid frukostbordet midt emot sin
far och serverade the med särdeles behag, yttrade den
gamle krigaren, efter en forskande blick på sin dotters
täcka, nu något bleka ansigte:
— Det var en särdeles lysande fest, som Delvi
gaf i går.
— Ja, min far, en präktigare tillställning kan väl
knappast anordnas. I mitt tycke var det ingenting,
som fattades.
— Huru, säger du det, min flicka?
— Ja, är ej pappa af samma tanke?
Öfversten lade eftertänksamt ett tjockt lager kaviar
på sin smörgås och svarade:
— Ej alldeles.
— Åh, bästa pappa, hvad kunde pappa väl hitta
på för en anmärkning?
Öfversten plirade småslugt på sin dotter och
försökte förvränga det redliga draget kring sin mun till
ett illmarigt småleende, någonting, som ej rätt
lyckades. Derpå genmälde han:
— Jag och flera till mig anmärkte, att en
värdinna fattades.
Lilli rodnade mot sin vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
