- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
294

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hade en sådan funnits, — fortfor öfversten,

— så knnde man verkligen hafva sagt, att banketten
varit fullständig.

— Nå, det felet kan väl snart afhjelpas. Baron
Delvi kan nog få någon, som vill blifva värdinna i
hans hus.

— Det är nog många, som skulle vilja hafva den
platsen.

— Så mycket lättare bör det då blifva för
honom att få sina fester fulländade.

— Har du sjelf aldrig tänkt på, huru det skulle
smaka att vara värdinna i en sådan lysande våning?

— Nej, min far, det har jag aldrig tänkt på.

— Du är dock nu ingången i de år, då man
börjar att tänka på sådant. Icke tycker jag precis
om, när flickor tidigt börja att få sådana der griller
i hufvudet, men det är nu så en gång i enlighet med
den gamla naturlagen, att man gifter sig och flyger i
eget bo.

— Visserligen, pappa, men till sådana funderingar
har jag ännu tid nog. Besinna, jag är ju ännu bara
barnet. Jag skulle just taga mig väl ut såsom en
stel, förnäm och allvarsam värdinna ni eget bo", såsom
du uttrycker dig. Nej, vänta ännu några år att tala
om sådana saker.

— Du kan visst hafva rätt uti, att du ännu är
bra ung för att gifta dig, — återtog öfversten, —
. men jag har dock mina skäl, hvarför jag nu talar
med dig om saken. Ser du, min söta flicka, jag
börjar blifva gammal och bräcklig, och innan jag lägger
mina ögon ihop, skulle det allt vara lugnt att se din
framtid betryggad. Hm, ej precis anser jag, att
rikedomen är något oundgängligt, för att man skall finna
sig väl — men, hm, bra mycket gör den ändå.
Kärleken är det väsentligaste, sade jag alltid förr till
min salig hustru. Men qvinnorna, som af naturen
äro fåfänga och tycka om glitter och glans, vilja allt
ofta nog, att kärleken ej är åtföljd af någon
fattigdom; hm, man kan vara kär, men ändå ledsna vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free