- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
296

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt tillsammans med den, som hon nu i öfver två år
svärmat för.

Denne, hvars namn hon icke ens för sig sjelf
kunde uttala utan att rodna, icke behöfde han en
mängd lumpna penningar för att göra lifvet skönt för
henne. Tvärtom, det skulle vara ofantiigt mycket
roligare att bo med )ionom på ett ensligt, vackert och
vildt ställe, der de icke sågo någon menniska mera än
hvarandra. Hade de icke råd att bygga sig någon
boning, så kunde de ju bo i någon grotta eller stor
bergshåla, hvilketf de kunde inreda. Så hade
menni-skorna ju gjort förr i verlden och funnit sig väl deraf.
Icke var det nödvändigt att hafva allting så präktigt?
Hvad behöfde man det, när man älskade hvarandra?

Hon kom ovilkorligen att tänka på Ranos grotta
deruppe i sin hembygd; den kunde hon se för sig,
bara hon blundade. Tänk att bo der, att sitta
der-utanför på berghällen i det bleka månskenet hand i
hand med honom, som var så lik Rano, att hon ej
kunde se på honom utan att smått rysa. — Det skulle
vara ett lif det! Hvad var väl hela ljushafvet
deruppe i Delviskä våningen mot månskenet vid Ranos
grotta! Och han sjelf — Ranos mörka vålnad på
jorden, — nog passade han bättre deruppe i bergen
än i det stela, petiga salongslifvet Ibland hade’hon
väl tänkt tvärtom, tänkt, att han skulle blifva en
mycket mäktig och ansedd man i verlden — men det
var en fåfäng tanke. — Hvad behöfde han väl att
blifva mäktig och ansedd ? Nog kunde de blifva lika
lyckliga ändå.

Hon kom att se på den blanka thekannan och
undrade, huru det skulle kännas att sitta vid ett
sådant litet frukostbord midt emot honom deruppe i den
dystra grottan, att servera honom the i
halfskymnin-gen och känna hans varma kyss på sin hand.

Nog skulle det vara obeskrifligt roligt alltid! Och
sedan när han gick ut på jagt, så skulle hon sitta på
berghällen och betrakta hafvet, under det hon
väntade på honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free