Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad en sådan tanke var bitter, dagen efter
sedan hon hade återsett Georg, vackrare än någonsin,
samt till på köpet drömt om honom hela natten.
Huru kunde hennes far vilja något sådant? Det
säkra var -emellertid, att hon ej ämnade gå in derpå.
Hon ämnade ej sälja sig,1 och ville man tvinga henne
dertill, så kunde hon ju i nödfall svara nej i
brudstolen. Hvilken uppståndelse skulle det ej väcka,
huru bestörta skulle ej, alla blifva öfver ett sådant
hjeltemod!
Just vid detta förtviflade beslut stannade hon; ’
hennes tankegång blef här afbruten för andra gången.
Dörren hade öppnats, och baron Arthur Delvi
inträdde, åtföljd af öfversten.
Lilli kände, att hon skiftade färg. De båda
her-rame vexlade härvid en blick. Öfversten tycktes säga:
”Ser ni, att jag har lagat allting i ordning åt er?’’
Arthur gick fram och helsade på Lilli. Dervid
darrade hon eller rättare ryste till. Detta var att
anse såsom ett nytt gynnsamt tecken. Arthur kastade
en tacksam blick på sin tillkommande svärfar, derjemte
smålog han med ett uttryck, som tycktes säga:
”Hennes sinnesrörelse är alltför smickrande”.
Öfversten blinkade sjelfförnöjdt till tecken, att
han förstod samt delade Arthurs tankar
Derefter började man tala om gårdagens
tillställning. Arthur, som hade satt sig bredvid Lilli, yttrade:
— Det egentliga syftemålet med banketten var
att bereda fröken Lilli en angenäm afton. Om denna
afsigt lyckats, så skulle det göra mig en innerlig
glädje.
Lilli, som hade den förträffliga egenskapen att
lika hastigt kunna befria sig från en fantastisk
förvirring som att blifva ett rof derför, hade redan
hunnit ordna sina tankar så mycket, att hon fann, det
hon borde gifva ett förbindligt svar på så artiga ord.
Hon sade alltså: — Jag tackar för er yttrade
vänlighet och försäkrar er, att jag aldrig har bevistat en så
angenäm och lysande bankett, som ni gaf i går afton#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
