- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
303

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— säg namnet på den usling, till hvilken ni gifvit
ert hjerta!

Lilli hade hittills känt sig förvirrad, Arthurs
kärleksförklaring hade förefallit henne poetisk och
vacker, den hade till och med trängt till hennes hjerta.
Hon hade haft svårt att gifva honom det första afslaget

— men nu, när hans ord ljödo så häftiga och råa, reste
sig med ens den qvinliga värdigheten inom henne, hon „
var ej längre, hvarken ”barnet Lilli? eller den
"fantastiska drommerskan", hon var den unga, stolta,
sjelf-medvetna qvinnan. Hon höjde sitt vackra hufvud och
såg lugnt på Arthur; derefter svarade hon:

— Ni förifrar er, herr baron. Hvad rättighet
har väl ni att fordra ett sådant förtroende af mig?

Ni får förlåta, att jag afslutar detta samtal genom att
bedja min far komma in.

Hon reste sig upp.

Arthur såg bestört på henne. Han hade visst
ofta gifvit akt på hennes ädla hållning och eleganta
uppträdande i salongsverlden, men hade aldrig tänkt
sig henne genomträngd af ett så stolt majestät som
i detta ögonblick.

Sedan han gjort den hastiga slutsatsen, att det
klädde henne bra, samt att han nästan aldrig sett
henne så vacker som just nu, kom han att tänka på,
att det vore särdeles olämpligt, om deras samtal finge
ett så snöpligt slut, som nu höll på att ske. Han
hejdade således Lilli, innan hon hunnit fram till fadrens
dörr och yttrade med mild, dämpad stämma:

— Ej så, fröken Lilli, ni måste förlåta min smärta,
som yttrade sig något våldsamt; jag lofvar er, att
sådant ej skall hända mera, jag skall vara lugn, Lilli,
om än hjertat brister af sorg — skänk mig blott ännu
några minuter!

Hon efterkom hans önskan och satte sig åter ned.
Han ställde sig framför henne och betraktade henne
med en blandning af vemod och lidelsefullhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free