- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
316

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tjugosjette Kapitlet.

Lillis tankar efter hvad som tilldragit sig.

Emellertid väntade Lilli förgäfves, att Georg skulle
förnya sitt besök. Hon ville träffa honom, ville tala
med honom och, huru det än sedan gick, låta honom
förstå, att hon ännu älskade honom och var honom
trogen. Visst gjorde baron Arthurs ömsom förnuftiga
och öfvertygande, ömsom hårda och ironiska ord henne
stundom litet vacklande i detta beslut, men när hon
sedan åter i sin ensamhet rätt tänkte på saken, så
vid-blef hon sin föresats.

Det var omöjligt, att Georg kunde vara sådan,
som baron Arthur* påstod. Han, som hon alltid hade
tänkt sig så öm och kärleksfull, icke kunde hans begär
efter ära och utmärkelse vara så stort, att han ville offra
henne derför. Nej, han älskade henne nog ännu, det
kunde hon förstå. Att han var kallsinnig och ovänlig
under det der olyckliga förmiddagsbesöket var baron
Arthurs nedriga uppförande skulden till.

Men bara han nu kom igen, så skulle hon
förklara allt för honom, och då skulle han nog åter
blifva vänlig. Ja, så skulle det blifva, allt skulle
blifva bra, endast hon fick tala vid honom.

Hon tänkte till och med på förhand öfver hvad
hon skulle säga honom och hvad han derefter borde
svara; hon undrade derjemte, hvilken som skulle
komma att se lyckligast ut, han eller hon.

Men när dagarna gingo, den ena efter den andra,
utan att han åter infann sig, började hon blifva ängslig,
och hennes fasta tillit svigtade.

Kanske var det ändå så, som baron Arthur påstod,
kanske var hans ärelystnad vida starkare än hans
kärlek, kanske brydde han sig ej vidare om henne, då
han insett, att hon kunde blifva hinderlig för hans
framgång i verlden. Ja, det var nog så; ty hade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free