Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älskat henne riktigt, så hade han ej kunnat så alldeles
försumma henne — han skulle åtminstone hafva
kommit igen och begärt en förklaring öfver hennes
uppförande den der förmiddagen.
Baron Arthurs ord: han är klokare än ni, han
inser dårskapen af en kärlek mellan er båda och
undviker er, —■ gräfde ned sig i djupet af hennes själ.
Ja, han undvek henne verkligen. Kanske hade han
sett, att hon ännu höll honom kär, och hoppades, att
detta skulle upphöra, om hon ej mera finge se honom.
Ja, det var kanske för att komma från alltsammans,
som han så gema ville resa utomlands.
Yid denna tanke grät hon af smärta och
förtrytelse. Ack, han var ej den som hon hade tänkt sig;
han var ju ej en hjelte, tärdig att trotsa hvarje
motgång och fara för sin kärleks skull.
Kanske att han nu gick och tänkte, att hon sörjde
öfver, att han öfvergifvit henne och till och med tyckte,
att det var smått synd om henue. Så gränslöst
förargligt det skulle vara! Visste hon, att det vore så,
skulle- hon hafva lust att gifta sig genast, bara för
att visa honom, att hon mycket väl kunde lefva utan
honom. Ja, han skulle ej behöfva resa utomlands för
att slippa henne. Hon önskade blott, att hon ej hade
lagt sin kärlek så mycket i dagen för honom. Ja, ack,
om hon ändå hade visat sig litet mindre vänlig mot
honom — då skulle hon vara mycket gladare!
Baron Arthur, som hon aldrig hade brytt sig om,
han älskade henne långt mera troget och innerligt än
Georg. Det hade varit vida bättre, om hon i stället
hade fast sig vid honom.
Han hade visserligen burit sig mycket dåligt åt
den der förmiddagen, men om det verkligen var
såsom han förklarat, derför att Georg ej skulle tänka, att
hon lefde blott för honom och ej ens ville se vänligt
på någon annan karl, så hade hon ju ej så stora skäl
att vara missnöjd med tillställningen, hvilken i någon
mån öfverskylde hennes dåraktiga tycke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
