- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
331

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den 12>åriga historiens detaljer ligga ej inom
området för denna berättelse, utan vi inskränka oss
till att omnämna, att motgångar och faror af alla slag
hade afskurit Constantin Delvis återvändande till
fäderneslandet ända till den sommar, då han från
spillrorna af ett krossadt fartyg, ensam på en eländig
farkost, arbetade sig fram genom Svarta hafvets vågor.

När han hade slutat tala, förtäljde Radzivil, hvad
som hade tilldragit sig uppe i Norden, och den
åter-komne faderns dunkla öga glänste, då hans son
skildrades med varma färger. Georg Delvis ädla,
kraftfulla karakter, upphöjda sinne och ovanliga
själsför-mögenheter tycktes länge utgöra en outtömlig källa
för frågor och svar.

Men när fadershjertat ändtligen hade blifvit
till-fredsatäldt, vände vännen sig till Georges de Saint
Germain och yttrade:

— Nu, Georges, min gosse, är det din tur att
berätta. Hvilket underbart öde har fört dig hit till
Kertsch, och hvarför har du funnit för godt att så
förändra dig, att till och med mitt skarpa öga
knappast kunde igenkänna dig? Ramsvart hår i stället
för de fordna vackra, bruna lockarna; högfärdiga,
uppvridna mustascher i stället för det trefliga skägget å
la Henri quatre och blek, intressant ansigtsfärg i
stället för den friska, solbrända hyn. Svara karl,
hvar har du gjort af dina fylliga kinder, din lugna,
sorgfria blick och ditt glada småleende?

Markisen lyfte upp sitt hufvud, och ett bittert
löje flög öfver hans läppar, då han svarade:

— Tiden har uppslukat allt det der, och svart
har blifvit min liffärg, sedan vi sågo hvarandra sist.

— Svart din liffärg och hvarför? Är någon af
dina närmaste död ?

— Ja, ja, någon är verkligen död.

— Och hvem då?

— Georges d’Herville, mannen med den
obefläc-kade vapenskölden och den redbara blicken; och det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free