Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han berättade, hvad som hade händt honom i
Petersburg och huru han sedan under de följande åren
hade irrat omkring utan frid och ro, i en beständig
fruktan att blifva upptäckt och afslöjad.
”Mitt lif, — sade han till slut, — sväfvar mellan
två förbannelser, upphemtade från afgrundens
nedersta djup. Den ena är medvetandet af att hafva svikit
en mans förtroende, den andra är att hafva nedrigt
bedragit den enda qvinna, som jag ^pågonsin älskat.
Och till dessa två förbannelser har jag drifvits mot
min vilja. Det var mitt oblidkeliga öde, som
småningom, men säkert sköt mig fram till randen och
stör-sade mig ned i djupet af de namnlösa qval, som
förtära mina dagar och nätter
Ja, jag lider, lider ... lider ...
H/varje fröjd, som jag smakar, är förgiftad. Hvarje
gnista ljus, som hon, min rena, min tillbedda engel,
kastar i mitt inre, släckes med ett helvetiskt fräsande
bland mina nattsvarta sjelfforebråelser.
Det var en tid, som jag tänkte: kärleken är allt,
eg hvad du älskar, och du eger din lycka!
Detta var lidelsernas hemska hviskning, jag
förstår det nu.
Jag har älskat, men huru har jag älskat ? Jo, jag
har dragit lögnens förbannelse och vanärans smälek
öfver den qvinna, hvars blick jag trodde skulle komma
mig att förgäta, hvad jag fordom ansett högt och
dyrbart. Jag har svept midnattens töcken öfver min
kärleks himmel. Jag har älskat, såsom blixten älskar det
träd, hvilket han med sin kyss dödar och förbränner.
Kär jag håller den sköna varelsen i mina armar,
och hon lugnt och förtroendefullt lutar sitt hufvud
mot mitt bröst, då stiger ur djupet tanken: du har
varit och du är hennes förbannelse.
Ett slags vanvett griper med jernhand mitt
förstånd, och jag är färdig att göra slut på min usla
tillvaro; men jag måste ju lefva, lefva för henne. Hon
hur på hela den vida jorden ingen annan än mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
