- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
337

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att de ögon, der himlen tronar i sitt skönaste
dunkel, i sina obeskriiligaste skiftningar kunna väcka
onda makter till lif i vårt inre.

Löper väl det sköna såsom en länk mellan ljuset och
mörkret, himlen och afgruoden ? Sammansmälta de båda
i dessa sällsamma färgbrytningar, hvilka sända sina
strålar likt ljungeldar genom våra nerver och fjettra
vårt minne med oslitliga band?

Det var Anitas blick, som förföljde mig öfverallt

— vaken eller i drömmen. Det var den, som
tillintetgjorde hvarje kraftigt beslut i min själ och drog
mig okufligt mot mitt Ödes polstjerna.

Jag måste återse henne... intet hinder fick
finnas ... allt, som stod i vägen måste öfverstigas eller
krossas.

Längtans furier grepo mig... Jag måste ännu en
gång skåda den magiska stjernskrift, som jag läst inom
hennes ögonfransar — kosta hvad det vill.

Jorden utftn henne var en ödemark, och jag kände,
att jag fjerran från henne skulle tyna bort och dö.1’

— Ack, hvarför gjorde ni ej det, d’Herville? Det
hade varit bättre att dö iin att bedraga.

— Sannt, mycket sann t, Radzivil, men det var
då liksom nu en sak, som hindrade mig derifrån.

— Och hvad var det?

— Jo, Anitas kärlok, — jag visste, att hon
älskade mig.

— Just det borde hafva ingifvit er kraft att
handla storsinnadt mot henne.

— Ack, min vän, tro ej att jag tyckte mig
bemöta henne oädelt, när jag handlade, såsom jag gjorde.
Jag uppställde inom mig tusentals sofismer, som
försvarade mitt uppförande och öfvertygade mig om, att
jag egde rättighet att återvända till henne och
tillbringa mitt öfriga lif tillsammans med henne.

Den trohet, som jag svor henne i mitt hjerta,
tycktes mig långt ‘mera helgad genom min kärlek än
Baronerna Delvi. 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free