- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
341

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men plöstligt stannar han, hans andedrägt stockas
och hans knän svigta.

Den hans öga söker finnes i bersån, men icke
ensam; knäböjande ligger framför henne en ung man.
Han talar vildt och eldigt, och utför flickans kinder
strömma tårar. Hon säger honom, att hennes bjerta
tillhör honom, men hon beder honom glömma både
det och hvad som varit.

Den rike baron Delvis anbud hade ej kunnat
afslås.

Constantin störtar fram, han hade .hört nog. Hans
ögon blixtra, hans läppar uttala besinniugslösa ord.
Derefter ilar han sin väg för att aldrig mera
återkomma, och ett år sednare lemnar han med mjeltsjukt
och lefnadstrött sinne sitt fäderneslott.

I Frankrike hade han sedan irrat under
skepnaden af en fattig äfventyrare. Hans förbittrade sinne
hade tänkt, att om han uppträdde på detta sätt, skulle
åtminstone ingen förälska sig i hans rikedomar.

En ny kärleksaffär hade dock efter en tid
förefallit, och öm och lycklig hade Constantin nu sett sig
älskad för sin egen skull.

Efter ett tvåårigt äktenskap hade dock döden
brutit hans fröjd och lemnat honom ensam med sin ende
knappt årsgamle son.

Härefter hade hans sinne blifvit än mera dystert
och sjukt, och den stormiga oron i hans bröst hade
allt mer och mer fått honom i sitt våld.

Han reste från ort och till ort, från land och
till land, liksom jagad af en afgrundsande.

Men när slutligen skeppsbrott och faror hade
kastat honom på Afrikas kust, och sedan han i åratal
ij6ttrats vid dess vildmarker, gaf honom den storartade
Ödsligheten det, som den civiliserade verlden icke hade
förmått gifva: — frid och lugn.

Med dessa båda dyrbara skatter hade han
återkommit till fosterjorden efter en 23-årig frånvaro.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free