Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte Kapitlet.
#
En lögn får ej längre slingra sitt svarta väsende mellan eder.
Åter var det afton.
Himlen hvälfde sig skön och djupblå öfver Kertsch,
och högt från zenith kastade månen sitt bleka,
un-derfulla silfverskimmer Öfver nejden.
Under kronan af höga, lummiga träd, hvilka
bildade en liten park omkring ett af de vackraste husen
i Kertsch, sutto Anita, Constantin, Radzivil och
markisen eller don Fernando, såsom vi tills vidare måste
kalla honom.
Constantin och Radzivil hade denna dag blifvit
föreställda för Anita.
På dem båda hade den unga italienskan gjort ett
starkt och fördelaktigt intryck, och hon å sin sida
kände sig mycket gynnsamt stämd för Fernandos goda
vänner, hvilka hade kunnat försätta honom i så godt
lynne.
— Jag är frestad att blifva svartsjuk på er, mina
herrar, — sade hon med sitt lifligaste, klangfullaste
tonfall i rösten; — ty I hafven mycket större makt
öfver Fernando än jag. I kunnen förmå honom till
att skämta, under det att jag knappast kan få fram
ett småleende af riktig glädje på hans läppar. Huru
bär ni er åt, general Radzivil ? Ni måste lära mig det.
Hennes svarta ögon sände en af sina skönaste
och farligaste ljungeldar mot generalen.
— Signora, — svarade Radzivil, — jag skall
uppfylla er Önskan och lära er det, men icke ännu.
— Icke ännu? — upprepade hon. — Jag skall
säga er, min herre, att jag tycker alls icke om att
vänta.
— Derpå tviflar jag ingalunda, jag skall icke
heller sätta ert tålamod på långt prof.
Fernando hade med en viss beklämning afhört de
vexlade orden och riktade nu en frågande blick på
generalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
