- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
343

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dennes ansigte svarade dock ingenting.

Aftonen är nu snart förgången, — yttrade i
detsamma Constantin, — och vi skola skiljas åt, men
vill ni icke dessförinnan, signora, låta det glada
skämtet efterträdas af litet poesi, som lämpar sig efter
månskensqvällen. Jag hör på er organ, att ni är
sångerska.

Anita smålog till bifall och reste sig för att gå
in efter en guitarr.

De tre männen sutto tysta och sågo hennes
intagande gestalt allt mer och mer försvinna mellan
de höga, mörka träden.

Hennes gång var lätt såsom vestanfläktens öfver
halfutslagna blommor, och den sydländska elden
af-tecknade sig i hvarje hennes rörelse.

Åter skymtade hennes ljusa kläd ning fram, och
öfverströmmad af månglansen, som i detsamma bröt
ned genom trädkronorna for att belysa henne, stod
hon ånyo midtibland dem.

Hennes ansigte bar i^u ej samma uttryck, som
då hon ilade bort; det lekande löjet hade försvunnit
från hennes läppar, den skalkaktiga elden från
hennes ögon, och ett flor af stilla vemod låg utbredt
öfver hennes sköna drag.

Det var som om någon dyster, hemlighetsfull
aning hade flugit öfver henne och berört henne med
sin tunga vinge.

Hon ställde guitarren mot bordet och började
sjunga en af sitt hemlands smältande, poetiska
kärlekssånger.

Eernando stödde hufvudet mot handen och
försjönk i hennes åskådande.

Tanken, att han kunde förlora henne, trängde
sig mäktigt på honom och fyllde hans själ med
bäf-van. Der efter kom tanken, att hon kanske en dag
skulle förakta och afsky honom, och nu darrade hans
inre af obeskriflig smärta.

Anita slutade sin första sång och började en
ny, som andades ett gripande vemod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free