- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
346

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— I morgon, — hade det dystra svaret ljudit.

Det var just denna afgörande morgondag, som
var inne.

General Radzivil, som hade ett tjensteåliggande i
trakten, hade redan tidigt ridit bort, och tankfullare
än vanligt vandrade Constantin Delvi till sin väns
boning.

I trädgården gick markisen fram och tillbaka, ett
rof för den häftigaste sinnesrörelse.

Det var endast två rediga tankar, som
oupphörligt genomkorsade hans hufvud. Den ena af dessa
var: jag kan icke bedraga Anita längre; den andra:
hon skall komma att hata och förakta mig.

Under det oupphörliga korsandet, stötte dessa
tankar slutligen tillsammans. I sammanstötningen föddes
ett beslut.

Detta var: ”om hon kommer att förakta mig, så
skall jag veta att dö”.

När han hade fattat detta beslut, så blef en viss
grad af lugn rådande i hans själ, och han kände sig
ega kraft att nalkas den plats, der Constantin och
Anita stodo samtalande.

Kort efter middagen begåfvo sig alla tre in i
salongen, hvilken var belägen närmast intill verandan.

Anita tog plats i en soffa, Constantin satte sig
på en stol bredvid henne, St. Germain på en pallvid
hennes fötter.

En viss förstämning rådde; en sådan som
herrskar i naturen, kort innan ett hårdt oväder bryter ut.

— Men, hvad går det åt er i dag, mina herrar?

— sade Anita slutligen och kastade en frågande blick
på dem båda. t

Markisen vexlade ett uttrycksfullt ögonkast med
Constantin, lemnade derefter sin plats vid Anitas
fötter och gick ut på verandan.

— Hvad det går åt oss, signora, — genmälde
Constantin, — hvarför frågar ni det?

— Emedan I båda sen odrägligt dystra och
tankspridda ut; I hören ju knappast på hvad jag säger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free