- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
351

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ack, mina kära barn, — utbrast Constantin och
omfattade Anita med den ena armen, — I skolen båda
lefva, tillsammans eller åtskilda, hvilket Anita beslutar.
Här är det hon, som befaller, hon, som skall ega
rättighet att förfoga öfyer oss båda. Der, Anita, står den
man, som inför Gud svurit att älska er intill döden,
och här har ni en yän, som så länge han andas, vill
vara edert stöd och beskydd. Säg, hvad befaller ni
båda dessa män?

Anita stod länge tyst och lutade sitt sköna
huf-vud mot Constantins axel, omsider rätade hon upp sig
och sträckte ena handen mot markisen.

Denne störtade fram, sjönk på knä och
öfver-höljde den lillg, handen med brännheta kyssar och
tårar.

— Fernando, — sade Anita, — du skall
återvända, dit din pligt och heder kalla dig. Yi skola
skiljas... skiljas... — En våldsam snyftning qväfde
hennes röst.

Hon hemtade sig dock åter och vände sig till
Constantin:

— Yill ni blifva min far ? — frågade hon.

— Ja, Anita, det vill jag.

— Fernando, — återtog hon.

Han såg upp mot henne. Hon ville säga
någonting mera; men orden dogo på hennes läppar, hon
vacklade, en konvulsivisk rörelse skakade hennes
gestalt, och hon Bjönk medvetslös i markisens armar.––

Senare på qvällen berättade Constantin för
Rad-zivil, hvad som hade tilldragit sig.

— Georges skall nu återvända till sitt land, —
sade han slutligen, — och i Anita skall jag gifva min
son en syster. I morgon reser jag — jag kan icke
längre stäfja min otålighet, och då skall jag medföra
det kära barnet.

— En sak gör mig dock bekymmer. Anita
be-höfver en qvinlig vän, som förstår att uppfatta henne.
En qvinna förstår bättre än en man att trösta; men jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free