Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var tomheten i det inre, som sjönk
tillsammans med ödsligheten i det yttre.
Han hade aldrig så tydligt som nu kännt, att han
stod ensam och öfvergifven på jorden, utan någon, till
hvilken han kunde sluta sig. I hela den vida verlden,
bland hela den stora menskligheten fanns ej ett hjerta,
som klappade af fröjd vid hans åsyn, fanns ej ett par
ögon, som blickade med kärlek in i hans.
Lifvet syntes honom så tomt och färglöst, så
fattigt på all fröjd och plundradt på alla förhoppningar.
Framtiden hägrade ej längre, utan framstod grå och
ödslig, kall och mulen.
Han började undra, hvarför han egentligen var
till, hvarför han blifvit inkastad i lifvet och
hvarför han fortfor att lefva.
En sådan undran är menniskoandens stora fråga
till det gudomliga, och i det ögonblick, som hon ej
kan besvaras, är hon farlig.
Georg Delvi fortfor att begrunda ändamålet med
sin tillvaro, tills det svindlade för hans förstånd.
Han frågade sig sjelf, om lifvet var honom gifvet
såsom en ynnest eller såsom en förbannelse och i
hvilket fall som helst, hvad det var, som tvang honom
att behålla det.
Hvarför fortfor han att lefva, när blotta ordet
tillvaro för honom innefattade en plåga?
Han var ju sjuk och nedtryckt af smärta och
hopplöshet, hvarför grep han icke då ett läkemedel,
som hvarje ögonblick stod honom till buds?
Det erfordrades ju endast några minuter för att
åstadkomma en förändring och utbyta det närvarande
mot någonting annat, någonting okändt.
När det så var, hvarför tvekade han väl då?
Kunde han väl blifva olyckligare än han redan var?
Ingöt detta okända, som vinkade, någon obestämd
fruktan i hans själ?
Han började tro, att det så förhöll sig.
Men nej, — så var det dock ej —’ han var ej
feg, han saknade ej mod att våga språnget in uti den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
