- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
365

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jemförlig med den, som erhålles i salongerna, fastän
man ej talar med hvarandra. Man möter en person
och ser, huru den går, huru den helsar, huru den
håller hufvudet och händerna, huru den vänder
fotterna och huru den är klädd — lägg ihop
iakttagelserna i alla de der sakerna, och du vet hurudan
personen är. Se der. på den der damen, som tyckes
digna under blomsterträdgården på hufvudet — kan
man se någonting afskyvärdare än tulpaner och
forgät-mig-ej blandade i en hatt? — och så mycket sedan

— och så vidare hennes klädning — tyget i den är
ett bland de dyraste hos Salomonson —; men fotterna,
som sticka fram derunder — trefliga pjeser — det är
just snyggt att se sådana fotter under en sådan
siden-klädning — menniskan är på min ära klippskodd. —
Drag nu deraf dina slutsatser, om det roar dig; jag
för min del kan hålla tio mot ett, att den ädla
förbigående hos sig förenar de charmanta egenskaperna af
snålhet och penningedryghet, osnygghet och
skrytsamhet. Vill du ropa på henne och fråga, om det ej är
sann t ? Jaså du vill ej — åhja, det kunde kanske väcka
uppmärksamhet på gatan, och sådant bör man, om
möjligt, undvika — men vid paradisets alla houris —
der ha vi lilla Lisette. — Godafton, mitt socker —
skälmsk och söt som alltid — hur har det stått till
med helsan och kärleken, sedan vi träffades sist?

Den tilltalade — en liten brunögd, nabbig
kam-marsnärta — snörpte artigt på munnen och gjorde ett
slags nigning samt svarade:

— Jo, jag tackar, bra.

— Det gläder mig, vackra Lisette, — återtog
Kischry och såg sig försigtigt omkring. — Det är
verkligen en riktig plåga att möta dig på gatan; ty
jag törs då ej begära en liten puss —- det är för
många, som se på — man kunde utsprida oförskämda
rykten om dessa bägge två — saken ftr väl vara till
en annan gång. Du ser så stort på den här herrn,
som jag har med mig; du tycker väl, att han ser ut
som en riktig prins. Kanske du tillåter, att jag pre-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free