Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilla kammare, som hade blifvit iordningställd till
sof-rum åt honom.
Tidigt följande morgon begaf han sig ut för att
besöka alla gamla, kära, minnesrika ställen, hvilket
han äfven gjorde med feberaktig häftighet, och när
han trött och hungrig återkom till middagen,
förklarade han, att han hade varit så rask, att det nu icke
fanns mer än enda plats öfrig, som han ville återse
före affärden. Hvad detta var för en plats nämnde han
icke, och Kurt och Elin började tro, att han helt och
hållet glömt den; ty han tillbragte hela eftermiddagen
i all sköns lugn och ro tillsammans med dem.
Detta var dock icke fallet, utan när aftonen
nalkades, sade Georg sitt värdfolk farväl och yttrade, att
han måste begifva sig af tidigare än han hade ämnat
för att kunna medhinna en längre utflykt, hvilken
han ej ville underlåta. Den kommande natten
förklarade han sig skola tillbringa på närmaste
gästgif-varegård, hvarifrån han tidigt nästa dag ämnade
af-resa med skjuts till Björneborg.
Med resväskan öfver axeln vandrade han derefter
af inåt skogen, troget följande en gammal, sedan
flydda tider välbekant gångstig, der hvarje berghäll
uppväckte i hans själ en kedja af ljufva, kära minnen.
Länge, länge hade han gått, då han omsider
stannade på en bergklint, bevuxen med barrskog, hvars
mörka toppar bröto sig skönt mot den ljusa
sommar-qvällens himmel. Kärmast branten hade man
borttagit träden, så att en öppen plats i form af en
half-cirkel var bildad. Det var just här som Georg hade
stannat, just härifrån som han låtit sina blickar irra
ut öfver de nedanför berget liggande björkängame,
bortom hvilka hafvet utbredde sitt omätliga blå.
Sedan han så hade stått en stund, började han
långsamt gå längsutmed bergkanten och försvann efter
hand i skogens dunkel. Efter några ögonblick syntes
han dock åter, nu vandrande nedutför den sluttning
som ledde till dalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
