- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
376

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ännu ett par minuter, och han befann sig midt i
en grupp af högstammiga björkar, hvilkas kronor
sträckte sig uppåt den skrofliga, mörka väggen af
berget, på hvars hjessa han nyss stått. Midt framför
honom höjde sig en smal, obeqväm steDtrappa, vid
hvilkens öfversta ända man varsnade en hvälfd, i
bergväggen uthuggen dörröppning.

Detta var ingången till Ranos grotta.

Efter tre års frånvaro stod åter Georg Delvi på
den romantiska plats, der hans hjertas första dröm
hade rosig vaknat till lif.

Allting der var sig likt, var såsom fordom.
Ingenting var förändradt mera än han sjelf.

Med tunga steg gick han uppför trappan till den
finske hjeltens gamla boning, och efter ett kort besök
derinne, satte han sig på den till höger om ingången
utskjutande bergkanten, hvarifrån han första gången
hade afhört Lillis berättelse af sagan om Rano.

Huru annorlunda .var det ej då mot nu!

Lifvets vreda vågor hade brusat fram öfver hans
själ och grumlat dess klarhet. Hans lefnadsmod hade
blifvit brutet, hans kraft, som ej ville böja sig,
krossad. Den unga örnen, som frisk och stark hade
flugit ut i verlden, var återkommen trött och vingskjuten.

Med hufvudet lutadt mot den kalla bergväggen,
benen hängande ned i djupet och armarne i kors
öfver bröstet, satt han sålunda fördjupad i sina tankars
och minnens verld, tills på en gång en häftig
darr-ning skakade hans lemmar.

Der nere mellan träden i dalen ser han en
qvin-lig gestalt skymta och med lätta steg närma sig
berget. Hennes ljusa klädning fladdrar for aftonens milda
fläktar, och öfver hennes anletsdrag hvilar ett flor af
stilla vemod.

Snart är hon framme vid bergets fot. Utan
tvekan stiger hon uppfor trappan, och efter ett par
ögonblick står hon på endast några stegs afstånd från
Georg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free