Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade mött honom vid Ranos grotta, det var allt bra
poetiskt, men det kunde ej heller vara på annat sätt,
när han var i fråga.
Men huru skulle hon nu bära sig åt för att blifva
fri från Bin andre fästman ? Det måste hon naturligtvis
blifva så fort som möjligt, det var gudnås icke långt
till dagen, då hon skulle gifta sig med honom.
Hon fick lof att säga honom, att hon icke kunde
hålla sitt löfte.
Ett sådant meddelande var dock hvarken lätt eller
behagligt. Han skulle säkert blifva rysligt ond och
häftig samt ställa till ett fasligt uppträde.
Det allra bästa vore om öfversten ville åtaga sig
affären; men det hade han bestämdt förklarat, att han
icke ville. — Han afskydde för sin del alla
oangenäma uppdrag, och att taga tillbäka ett gifvet löfte,
var alltför föraktligt for att han skulle vilja göra det
i Lillis ställe. Nej, hon fick hjelpa sig sjelf; han
kunde ej annat än vara missnöjd med hela infallet.
Och missnöjd var han äfven; det syntes både på
ögonbrynen och tobaksrökningen.
Tänk, om hon Bkulle skrifva till baron Arthur?
Då slapp hon åtminstone första utbrottet af hans
förargelse, och det vore alltid en vinst för hennes
nerver. Men å andra sidan sedt, så hade hon af naturen
blifvit begåfvad med vida större skicklighet att föra
tungan än pennan och måste sålunda med mera fördel
kunna göra en muntlig framställning än en skriftlig.
— Efter någon tvekan bestämde hon sig ock för det
förra, och följden af detta modiga beslut blef, att
Lilli, åtföljd af sin far, inträffade på Bergelmo
ofvan-nämda märkliga dag på eftermiddagen.
Baron Arthur hade vid sin fästmös ankomst just
slutat att spisa middag tillsammans med några vänner,
och medan vin hvarken späder ut eller afkyler blodet,
så befann han sig i ett mycket upphettadt och
kär-vänligt fastmanslynne. Han tryckte ömt Lillis arm,
under det han förde henne uppfor trappan och
hvi-skade hennes venstra öra fullt med glödande grannlåter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
