- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
381

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta besvärade Lilli i högsta grad. Hon fann det
svårt att föra fram ett obehagligt ärende till någon,
som visade sig så förtjust öfver hennes ankomst.

Hon såg på sin pappa och suckade; denne såg
igen på sin dotter, men utan en gnista af hjelpsamhet
i sin blick.

Kärleken ger dock, såsom bekant ar, en ansenlig
grad af moraliskt mod eller — om man så vill — ett
slags likgiltighet för andras vrede och missnöje. — Det
älskade föremålet närmar sig så mycket begreppet:
allt, att hela den Öfriga verlden ovilkorligen
försjunker till begreppet: intet.

Det är oändligheten och förintelsen, som med
samma kedja äro fastade i menniskohjertat och på en
gång göra kärleken sublim och dåraktig.

Tack vare detta förhållande, förmådde Lilli
bedja baron Arthur om ett enskild t samtal. — Vid
denna begäran kände baronen sitt inre genomilas af
någonting obehagligt. Hvad det var, kunde han dock
ej säga.

Under förevändning att bese en tafla, följdes de åt
till galleriet. Här bjöd baronen sin fastmö en stol,
kysste med värma hennes hand och yttrade: — Tala
nu, min älskade, din slaf hör dig. ,

Lilli drog ett par djupa andedrag, h var vid det
tycktes henne, som om hennes hjerta hade ömsat plats
och nu klappade i halsgropen; derefter sade hon helt
beskedligt: — Ni är mycket god och vänlig.

Dessa ord betydde så mycket som: — Om ni
ändock vore litet mindre öm och artig.

Baronen, mindre djupsinnig än vi, höll sig till
bokstafven och tog yttrandet för ett uttryck af
tacksam beundran. Han besvarade det med ett småleende
och en djerf blick. Blicken gaf Lilli kraft att
ändra ton.

— Jag måste säga er en sak, hvaröfver jag
fruktar, att ni blir ond, — sade hon hastigt.

— Och det skulle vara, sköna Lilli?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free