- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
382

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon tog en omväg och yttrade: — Jag skulle
dock så mycket önska, att ni ville se mitt
handlingssätt från en rättvis synpunkt och ej harmas deröfver.

Baronen skiftade far g; han böljade ana, hvaråt
hon syftade.

Lilli fortfor: — Efter mycket begrundande har
jag kommit till den öfvertygelsen, att jag skulle göra
er mycket olycklig, i fall jag blefve er hustru.

— Lilli, Lilli, utbrast baronen häftigt, *— tala ej
på det sättet. Du vet ju, huru högt jag älskar dig.

— Nu, ja; men sedan vi blifvit förenade, skulle
ni snart börja att afsky mig.

— O, aldrig i evighet; det svär jag vid allt hvad
heligt är.

— Svär icke; ty ni skulle ej kunna hålla er ed.
Ni skulle ej kunna fortfara att älska en maka, som ej
hyste kärlek för er.

— Ack Lilli, det skall du lära dig. Styrkan af
min lidelse för dig måtte omsider skaka ditt hjerta. Jag
tillber dig för högt, för att jag ej slutligen skulle
blifva dig kär. Endast du blir min ...

— Omöjligt; jag skall aldrig komma att älska er
så, att jag kan tillhöra er. Min pligt och min heder
förbjuda mig att bortskänka min hand till någon, som
jag ej äfven kan gifva mitt hjerta.

— Du glömmer, att jag redan har ditt löfte, —
inföll baronen med en vild blick.

— På intet sätt; men ett oförsigtigt gifvet löfte
är bättre att återtaga än att uppfylla, när man inser,
att det kan åstadkomma olycka för hela lifvet —
och så skulle det blifva för mig, om jag nödgades gifta
mig utan kärlek. Ej skulle ni väl vilja döma mig
härtill ? — Svara, säg! I detta ögonblick begär jag ett
prof på den tillgifvenhet, som ni så ofta bedyrat.
Skänk mig utan vrede och utan bitterhet min frihet åter.

— Aldrig! Min är du och min skall du förblifva

— ingen eftergift och intet löftesbrott skola skilja oss
åt. Så länge som en gnista lif brinner i mina ådror,
skall jag förfäkta mina rättigheter öfver dig, och ve

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free