Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom sin ram af silfverhyitt hår och skägg, som
förstenar honom?
Väcka väl dessa ädla drag, hvilka år och
bekymmer ännu skarpare utpräglat, något dunkelt,
hotande minne i hans själ ?
Eller är det väl qvinnan, som slagit tillbaka
slöjan från sitt bildsköna ansigte, som kommer hans kind
att öfverdragas med dödens färg?
Måhända är det båda delarna.
Tigande betrakta dessa tre hvarandra.
Omsider träder den främmande mannen sakta,
nästan ljud löst fram mellan raderna af mörka,
allvarsamma porträtter och stannar midt framför Arthur.
Med molnhöljd panna och dyster eld i sin blick,
betraktar han baronen, vänder sig derefter om och
vinkar till damen, som ännu står qvar vid dörreu.
Äfven hon nalkas.
Arthur ser henne komma allt närmare och
närmare. En rysning skakar hans inre, och han far med
handen öfver ögonen, liksom för att jaga bort en
fruktansvärd synvilla. Har grafven återgifvit sina döda?
Är det anklagande vålnader, som komma för att döma
honom ?
Han vill tala men tungan nekar honom sin tjenst;
hans knän darra, och i samma ögonblick, som den
främmande mannen upplyfter sin arm för att fatta i
honom, tumlar han medvetslöst mot väggen.
Trettonde Kapitlet.
Den döende.
Dagen efter denna händelse låg Arthur Delvi med
en pistolkula i bröstet — ett verk af hans egen hand
— feberaktig och lidande på sin dödsbädd. >
Baronerna Delvi. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
