Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bse
Vid hans hufvudgärd satt den bleka, sköna damen,
som dagen förut hade inträdt i galleriet, och vid
säng-gafveln stod den hvithårige mannen.
Arthur betraktade dem båda så, som den lifdömde
brottslingen betraktar sina minnen.
De voro för honom hvad dagen är för natten —
en ljus påminnelse om dess eget mörker. — De voro
ett slags fosforartadt sken.vid Öfversta randen af haus
afgrund.
Arthur Del vi, den på samma gång så hårde och
svage mannen, närmade sig allt mer och mer sin
upplösning. Lifvets såpbubblor återgingo för hans ögon
till sitt intet; det förgängliga med allt sitt bedrägliga
skimmer började falla till stoft vid evighetens port
Allt, för hvars ernående han förut ej skytt något medel,
föreföll honom tomt och värdelöst.
Vid öfvergången från lifvets natt till evighetens
gryning krossades materiens makt hos den
njutnings-lystne egoisten, och en gnista från de okända
rymderna flämtade till i det sinligas töcken. Klarheten
vid inträdet i det oförgängliga framställde för Arthur
Delvi hans förflutna lefnad i dess rätta dager.
Stilla och djupgående irrade hans tankar tillbaka,
och hans ande böjde sig förkrossad vid minnet af hvad
han varit. Alla bemödanden, som hade blifvit gjorda
för att återföra honom till sanningens och ljusets väg,
alla rörelser af hans bättre känslor, huru trotsigt
hade han icke stött dem tilibaka? Och nu måste han
lemna allt, för hvars skull han handlat så; han skulle
öfvergifva alla de ihåliga gyckelbilderna för att hasta
mot någonting okändt.
Hela hans lif hade varit en kedja af brott,
hvil-kas följder icke ens skulle upphöra med hans död.
Förbannelsen och smärtan skulle blifva de dämoner,
som flätade kransen kring hans minnes urna. Detta
var en gräslig tanke, och den föreföll honom såsom
en frätande hviskning från den . himmelska
rättvisan. Men borde han icke — så vid t i hans for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
