Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tala ej om sådant — vår varelse är
förgänglig ; men kärleken är oförgänglig, och hvad han ristar
på vårt hjertas blad står qvar ännu, när lifvets
pulsar stanna. Vårt väsende går ned i sin natt, men
bland skuggorna strålar ännu. kärlekens ljus. — Tror
ni, att min känsla för er skulle förändra sig
der-för att tiden bortfläktat den första ungdomens doft
från er kind ? Nej, Elisabeth, nej! Troget har mitt
hjerta klappat för dig under de förflutna åren,
troget har jag stått vid din sida i bekymrens stunder
och troget står jag der än i dag och bryter omsider
den långa tystnad, hvari förhållandena hafva hållit
mig fjettrad. Du är nu fri. Bestäm öfver ditt och
mitt öde! Säg, om du vill anförtro dina kommande
dagar åt mig! Yisst kommer jag med min fråga från
randen af en nyss tillkastad graf; men under marmom
hvilar ingenting, som du kan begråta, ingenting, som
ditt hjerta saknar. — Säg alltså!
Elisabeth steg nu upp och gick till honom. —
Min fröjd på jorden, «r— sade hon — är att vara i din
närhet; min fröjd i himlen hoppas jag blir densamma.
Gud gaf dig åt mig till en ledare, när jag ej såg
vägen. Hvem skulle väl mitt hjertas tro och kärlek kunna
tillhöra, om icke dig.
— Låtom oss då icke mera skiljas. Mitt lifhar
varit helgadt åt dig, från och med det ögonblick jag
gaf dig min kärlek. Ödet var mig vidrigt; men jag
tänkte, att den som i tro och allvar kämpar om sin
fröjd får omsider sluta den till sitt bröst. Jag får det
nu. Lifvet har slagit ut i blomstring...
Hvad det är för en gudomlig sak att älska, när
man gör det verkligt. Kärleken är pligten i dess
skönaste gestalt. Han är icke ett sår i vår hjerta; han
är en stjerna. Och att redligt knäböja inför den
stjernan, det är att lefva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
