Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gifves stunder, då man ej kan tvifla på saker,
huru otroliga de än må synas; det gifves tillfällen, då
sjelfva det omöjliga öfvergår till möjlighet.
Men hvem som sett Constantin och Georg
tillsammans skulle genast hafva förstått det nära bandet
mellan dem. Samma trotsiga, djerfva och ädla
elementer lågo Bkarpt utpräglade i bådas drag; samma
regelbundna mejselhugg tycktes hafva format bådas
stolta pannor, och samma underbara eld glänste i
bådas ögon.
Sedan återseendets första fröjd hade lagt
sig^in-gingo de båda ädla männen i förklaringar med
hvarandra. Härigenom fick Georg reda på sin verkliga
ställning i samhället, och Constantin erhöll kännedom
om det verkligt farliga i sonens belägenhet.
Dessa ömsesidiga underrättelser voro skakande,
men mottogos dock med yttre lugn. .
Med upprätt, högburet hufvud och flammande
blick stod den redan af lifvets fröjder gäckade
ynglingen framför den silfverhårige, af måuga hårda öden
pröfvade mannen och sade: — Ni inser, min far, att
jäg måste dö; ty jag kan ej blifva en förrädare.
Och lika stolt höjde Constantin sin fårade panna
och svarade: — Ja, min son; finnes ingen annan
räddning än vanära, så möt ditt öde; men ännu finnes
hopp; jag skall bönfalla hos kejsaren; han kan ej,
han får ej vägra mig din benådning. Det kan ej vara
Guds vilja, att jag skulle återfinna min son för att
genast åter förlora honom.
— Så tycker äfven jag, men huru det än går, vill
jag vara nöjd. Kan ni tänka er, att jag, just innan
ni kom, knotade mot Försynen, som tilldelat mig en
så hård lott. Jag fann det tungt att dö så här ensam
och öfvergifven. Ack, jag visste icke, att ni, min far,
var så nära. Nu är det bara en sak, som fattas.
— Och det är?
— Min Lilli.
— Jag anade det. Jag skall försöka, hvad jag
kan, för att du skall få återse henne. Är det Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
