Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lugnt och fast af hör de han domen samtafvisade
bestämdt alla försök^ som gjordes för att förmå
honom att angifva sina medbrottslingar. Fåfängt lofvade
man honom mildring, fåfängt fullkomlig nåd.
— Jag köper ej mitt lif på bekostnad af min
heder, — svarade han allvarligt.
Constantin grubblade emellertid på medel att
kunna rädda sin son. Få nåd var ej mera att hoppas.
Flykt var den enda möjliga utvägen. Men dock, att
fly.... Han kunde knappt förlika sig med tanken.
Likväl sade han den till Georg. Ynglingen skakade
på hufvudet och svarade:
— Att fegt fly undan för sitt öde är mer
van-ärande-än repet. Striden är hård, min far, men jag
viker ej.
— Betänk dock...
— Omöjligt. Allt skall vara färdigt, så snart
jag har återsett Lilli.
— Du är så ung...
— När kommer hon, min far?
— I morgon.
Sjuttonde Kapitlet.
Fängelselåsen rassla, den tunga dörren gnisslar på
sina gångjern, och in i det dystra, fyrkantiga rummet
träder den efterlängtade, den älskade — och mörkret
får sitt stjernljus, * bojorna mista sin tyngd’ och
sjelfva döden förlorar sin smärta. Hon är kommen*
I hennes famn är ögonblicket allt. Det förflutna och
det kommande brinna till aska i det närvarandes eld.
— Min Lilli, jag fick då återse dig, fick ännu
en gång läsa i dina kära Ögon, att du är min, Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
