- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
401

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ack Georg, Georg, du får ej lemna mig, du
måste räddas.

— Lilli, det finns ingen annan räddning än
genom vanära.

— Du måste då dö?

— Ja.

Återigen omfamnade de hvarandra så hårdt, som
om de aldrig hade kunnat slitas från hvarandra.

Dagen hade förgått, och åter var det afton.

Constantin, Lilli, friherrinnan Elisabeth, Anita
och öfverste Wernoff voro församlade i Georg Delvis
fängelse.

Den lifdömdes sista stunder skulle förljufvas
genom närvaron af dem han älskade. Man hade samlat
sig omkring honom såsom omkring en kär vän, hvilken
står i begrepp att företaga en lång resa, och de ryska
polismyndigheterna hade funnit för godt att ej
förhindra detta.

Nästa morgon kl. 6 skulle exekutionen ega rum,
och intill sista ögonblicket hade Georgs anhöriga
tillåtelse att dröja hos honom. — Den ende, som fattades
i ringen, var general Radzivil. Han hade tidigt på
morgonen begifvit sig till Peterhof, der kejsaren för
närvarande befann sig. Ändamålet med denna
generalens resa var ej obekant, hvarken för den lifdömde
eller hans vänner — likväl undvek man envist att
tala derom. Det var ett sådant tillfälle, då det
förefaller såsom en hädelse att tala om en osäker
förhoppning. Man väntar, fruktar och lider, utan att
meddela sig, utan att vexla tankar.

— Jag skall göra ännu ett försök hos kejsaren,

— hade generalen sagt, han har hört mig förr, och
han skall kanske göra det äfven nu.

Dessa ord voro hoppets sista gnista i de
bedröf-vades hjertan. Vid hvarje buller vände alla utom Georg
sig oroligt mot dörren. Han ensam syntes lugn och
fortfor att stilla och vemodigt betrakta sin Lilli och
då och då trycka hennes hand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free