Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man kunde läsa i hans blick, att han ansåg sitt
öde oföränderligt bestämdt och att han visste att möta
det utan svaghet och bäfvan.
Först kl. 9 hördes utifrån ett svagt slammer af
nycklar, riglarne drogos undan, och general Radzivil
trädde in. Hans blotta åsyn var tillräcklig för att
låta de tillstädesvarande förstå, hvad budskap han
medförde.
En suck af oändlig smärta uppsteg från det
dystra fängelset. Hoppets sista strimma sjönk i natt.
Radzivil berättade med få ord, huru kejsaren
enständigt hade vägrat att gifva nåd, så vida ej Georg
samtyckte till att angifva sina medbrottslingar.
— Jag får ej visa mig efterlåten, — hade han
yttrat, — ett exempel måste fastställas, en varning
gifvas. Sammansvärjningen är både farlig och vidt
utgrenad. Det är en pligt mot mig sjelf och mitt
land att med stränghet söka dämpa den oreda, som är
på väg att utbryta. Jag beklagar den unge maunen
och hans anförvandter, men nåd kan jag dock ej gifva.
Sedan Radzivil slutat sin redogörelse, iakttogo alla
en djup tystnad. Smärtan var för stark för att kunua
gifva sig luft i tårar. ’ Tystnaden blef hennes språk.
— Min Alexander, — yttrade friherrinnan
Elisabeth sakta efter en stunds förlopp, — det förefaller
mig, som om jag i ditt ansigte läste, att en svag
förhoppning om räddning ännu glimmade i din sjal. Hvad
är det som du döljer, min älskade? Säg mig det!
Generalen kysste hennes hand, men svarade ej.
— Vill du ej anförtro mig det?
— Min Elisabeth, det är eudast en obetydlig
tilldragelse, som sysselsätter mina tankar. Den var
litet besynnerlig, men skall dock säkerligen ej hafva
-några vidare följder.
— Säg mig dock hvad det var!
— Jo, på hemvägen från Peterhof hejdades min
vagn plötsligen helt nära staden af en ryttare, som
sprängde framåt i vildt galopp. — Har kejsaren
gif-vit nåd ? ropade han häftigt mot mig. — Nej, — sva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
