- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
403

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rade jag helt ofrivilligt och böjde ut hufvudet för att
se hvem främlingen var; men i detsamma gaf han
sin häst sporrarna och försvann i ett moln af dam.

— Och du har icke en aning om hvem det var?

— Nej, men rösten har jag likväl bestämdt
hört förut.

— Förunderligt, och du tror, att han begaf sig
till Peterhof?

— Utan tvifvel.

Under det att detta samtal egde rum mellan
generalen och Elisabeth, var Georg sysselsatt med att
trösta sin bedröfvade far och sin förtviflade brud.

Han talade om det eviga återseendets fröjd samt
om huru lycklig han kände sig öfver att i de sista
ögonblicken få vara omgifven af dem han älskade.

För hvarje minut, som gick, syntes han allt
starkare. Stoftet vek allt mer och mer från hans själ,
och himlen framblickade allt klarare derur.

Emellertid ilade timmarne framåt, och kl. slog fem.

Vid det bortdöende ljudet af det sista slaget,
skakades hela den lilla samlingen af en konvulsivisk
rysning och trängde sig instinktmessigt närmare omkring
den lifdömde.

Lilli, som en stuDd hade suttit stilla vid hans
sida, kastade feberaktigt armarne omkring hans hals
och lutade sig i lidelsefull smärta och kärlek mot
honom. Constantin fattade darrande hans hand.

I detta Ögonblick hördes ett taktmessigt buller
såsom af murscherande soldater utanföre.

Riglame slamrade, fängelsedörren slogs gnisslande
upp, och en man syntes på tröskeln samt
tillkänna-gaf, att afskedets stund var inne.

Bleka nalkades man hvarandra. Stumma och
förtviflade voro omfamningarne; men fast var Georgs
stämma, när han sade sitt farväl.

Sist tog han Lillis hufvud mellan sina båda
händer, kysste henne långsamt och blickade henne djupt
in uti ögonen. Blicken var ej skymd af tårar; den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free