Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hörde plötsligt hon ett nödrop . . . hörde
hur för ett folk den sista timmen slog
i alt det larm, som tidens stormar förde —
och rodnaden på hennes kinder dog.
Från underbara solskensland mot norden
hon ilade med orons snabba steg.
En maning ljöd — man lyssnade till orden
som aldrig förr, ehuru hoppet teg:
»Jag är den röst, som i förtviflans stunder,
i dödens närhet lifvets löften ger.
Den mörka natten måste duka under
för ljusets vapen, som jag bringar er.
Mer arbetsmod! De ungas känslor döfvas
af själfvisk njutning, som gör hjärtat kallt.
När farans skuggor falla, män behöfvas,
som älska fosterlandet framför alt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
