Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som nyss på min färd jag brutit,
och sedan en gäspning du njutit,
du frågade hvad som stod på?
Jag böjde mitt hufvud och sade:
»Sankt Peter, så vis som du är...
du vet hur gränslöst jag hade
i lifvet en kvinna kär.
Vi gjorde till ett våra öden
i gladt och förtroligt förbund,
och mörk var allenast den stund,
som mänskorna kalla döden —
förvandlingens ögonblick,
för hvilket allt lefvande rädes.
Ack, nyss i dess natt jag gick
och fann henne ingenstädes.
Till rop var min röst för svag
och fåfängt sökte jag orden.
Så säg, är det endast jag
eller båda, som lämnat jorden?
Ehvart mina ögon irrat,
jag ingenting sett och förstått,
ty inom mig allt är förvirradt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
