Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medvetandet om dess tillvaro, eftersom hon
just tack vare den löpte risken att när som
hälst bli vittne till någonting farligt eller
opassande, sådant är lifvet. Semiramis,
kattungen, klättrade på stegen där borta,
följaktligen kunde den falla ner — det var
farligt. Någonting opassande ville hon inte
tänka sig, det finge komma som en
öfver-raskning, om Gud fann det nyttigt för henne.
»Han är så god och rättfram!» . . . utbrast
Frida Lackau helt oväntadt, hon höll ett
lösrifvet syrenblad mellan fingrarna, slätade
det smeksamt.
Ja, ja, för all del, det trodde fröken Siri
mer än gärna, hvarför skulle han inte vara
det, hennes egen Frida var ju godheten själf!
Och alla måste hålla af honom, det trodde
hon också, till och med djuren hyste kärlek
till honom. — Gudskelof, nu var kattungen
nere på marken igen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
